…det var inte igår som jag skrev något här!

Jag kom änna av mig kring födelsedags-stöket. Det var iaf en mycket lyckad födelsedagsfest! Jag blev överöst med glitter och sång.

Detta var koppen med kaffe och choklad som jag fick av min kollega K.

Här står en del av gänget med en hemsnickrad variant av låten

”Margareta” (numera ”Gamla Anja”)

Här intygas det att jag numera kan titulera mig Hertiginna!

 Så här vackert är det på vår altan med dessa fina lyktorna.

Här är själva glittret: 6 halsband och 3 armband…

Ja, att visa att jag är inte helt värdelös. De 2 senaste utvecklingssamtalen för Tobias har jag lyckats glömma bort! Hur pinsamt som helst. Igår fick jag en lapp om att tisdag 6/11 är det dags igen. Nu ska jag sätta larm i mobilen som påminnelse! Jag bara KAN inte glömma bort denna gången också! Hans fröken måste ju tro att jag inte bryr mig eller nåt, men jag förstår faktiskt inte HUR jag kunde missa tiderna så fatalt!

Jag missade INTE Tomis utvecklingssamtal i tisdags. (Däremot så har jag glömt att ”rapportera” om det här på bloggen!) Hur som helst så gick det bra, Tomi är duktig i skolan, inget att oroa sig för där! Han talar dock väldigt lågt och skriver som en kråka fortfarande, har haft dessa ”problem” hela skoltiden. Jag tror att det är typiskt ”manligt” att skriva lite slarvigt. Läste just om olikheterna i utformningen av bokstäverna hos män/kvinnor. Kvinnor skriver (i regel) rundare och män kantigare, så jag tar inte så himla stor notis av att han skriver spretigt, men lite orolig blir man ju när han knappt själv kan läsa vad han har skrivit… Återigen så märker jag hur stor skillnad det är på alla mina pojkar; Tobias gillar att skriva skrivstil, så det ser riktigt prydligt ut. Däremot så stavar han som en kratta! Men det kommer väl…han är ju bara 10 år.

En sak som jag reagerade på när jag var på skolan: det fanns inga klockor på väggarna utanför klassrummen! (Det finns tydligen INNE i alla salar.) Jag nämnde detta för en av Tomis lärare och hon hade själv inte tänkt på det, men höll med om att det var ju lite konstigt. Men så sa hon att ”alla har ju mobiltelefoner”. Men dom får dom ju inte ha på under skoltid! Hon trodde att det skulle nog bli för mycket vandalisering av klockorna om dom satte upp några. Vad är det för inställning? *suck*

Idag fick jag min första 40-årspresent av en kollega. (Jag har tagit ledigt från jobbet imorgon.) Ett fint kit med en himla tjusig kaffemugg, ett paket mocca, en påse olika nöt-godisar (både hon och jag gillar GI) och  2 spännande chokladstänger, en 70% och en 80%. Jag blev jätteglad, så himla rart av henne!

Hur kunde jag glömma att skriva om hur stolt jag är över mina 3 karate-tränande pojkar?!

När jag var och lämnade dem på träningen i lördags så pratade jag lite med tränaren. Jag skulle meddela att dom inte kommer nästa lördag, pga mitt födelsedagsfirande. Då berättade tränaren att killarna var såååå duktiga. ”-Dom har det i sig! Allt sitter där med en gång. JÄTTEDUKTIGA!” Hör man något sådant så blir man onekligen ganska stolt! Tränaren var verkligen helt lyrisk när han pratade om dem, så jag tror inte att det bara var något han sa.

Det kommer att bli gradering den 24/11, Jimi & Johan kommer då att få sitt andra röda streck på bältet och Tobias kommer att få nytt bälte med gul rand. Hans karatedräkt är av lite annan kvalitet och modell än Jimi & Johans, den är 100% bomull medan småpojkarnas är uppblandad med polyester. Tobias bälte är även mycket kortare, så han ser verkligen fram emot att få ett nytt LÄNGRE bälte. Som han uttryckte det ”-Då behöver jag inte dra åt det så mycket, så jag kan andas.” Stackars barn, tränar karate utan att andas!

Dom brukar träna bl.a. olika kata hemma på köksgolvet och det är helt otroligt att se vad dom går in för det. Och att dom kommer ihåg alla olika svängar och slag/block!? Verkligen imponerande.

Har inte riktigt haft tid att uppdatera bloggen på ett tag.

Guben min var ju på älgjakt förra veckan, kom hem i lördags. Hade med sig drygt 10 kilo älgfärs, en massa kotletter och bitar. Tror det var en filé också, det skall bli mumsigt!

Vad det gäller barnen så fick Johan en lapp med sig hem från skolan för ”oacceptabelt uppförande” i torsdags. Han hade inte velat komma in från rasten när det ringde in. Han skyllde på att han precis hade kommit ut och han ville minsann också ha rast som alla andra. Jag frågade då givetvis varför han inte hade gått ut när alla andra gick ut, men jag blir inte riktigt klok på de svar jag får. Men det var iaf inte hans fel. (Antingen så blev han fasthållen av en tjej (som är kär i honom och alla andra killar med för den delen!) eller så var det samtal med läraren.) Förutom lappen så fick han extraläxa, han fick göra det som dom andra hade gjort på lektionen som han missade för att han var ute. Jimi åkte också på extraläxa, han hade tydligen också tagit lite senare rast på fredagen… Det är inte det lättaste att få ur dem VARFÖR och VAD som egentligen föranledde ”straffen”. Får väl höra med fröken vad hon har för historia om det hela.

Jimi och Johan har återigen fått chokladförbud. Kan det vara så att deras magar är så otroligt känsliga för choklad? Dom har ju problem med laktos, det är jag ganska klar över, och choklad innehålelr tydligen ganska mycket laktos. Kanske mer än vad jag tror… Så efter denna helgen, men två väldigt dåliga magar, så kör vi en period med totalt chokladförbud, så får vi se om det blir bättre.

Har (förhoppningsvis) gjort en god gärning också under helgen. Istället för att slänga bort en massa gamla kläder (de som jag röjde ur boa) så lämnade jag dem i en container för ”klädinsamling”. Vet inte vilka som tar hand om dem, det är en nyuppställd container nere vid stora vägen. Den är gul, som UFF’s, men det står inget på den om vart kläderna går. Han som bor i huset intill vet men har glömt vad det var för några. (Dom var inne och frågade om det var OK att sätt upp containern innan dom gjorde det.) Så förhoppningsvis kommer kläderna till nytta…

Skulle tagit med mig ett set med hänglsebyxor och jacka (vinterkläder, stl. 100) till en arbetskamrat idag, men det glömde jag givetvis. Får ta med mig dem imorgon istället. Det känns så mycket bättre att kunna ge vidare kläder och annat istället för att bara slänga helt funktionsdugliga grejer.

Nu har jag surfat runt lite på nätet och nu är jag (också) osäker på om Jimi & Johan verkligen är tvåäggstvillingar!

Man kan inte lita på vad barnmorskorna säger, även om dom låter bergsäkra på sin sak. Man kan inte gå på att utseendet skiljer sig något, t.ex. huvudformen. Det enda sättet att säkert ta reda på hur det ligger till är med DNA-analys. Så det får väl bli så (någon dag). Kanske….

Jag har funderat lite på VARFÖR det skulle vara bra att att få reda på om det är enäggs- eller tvåäggstvillingar. Har inte kommit på något riktigt bra svar, förutom att det skulle vara kul för min egen skull. När folk säger ”Dom måste ju vara enäggs” så har jag sagt ”Nejdå, dom är tvåäggs”, men med den information som jag kommit över den senaste tiden så kan jag ju inte vara HELT säker på att JAG har rätt. Och när jag har rätt så VET jag att jag har rätt, vilket jag inte vet längre i detta fall.

Känner att det har varit lite för mycket negativt den senaste tiden…. Men igårkväll/idag på morgonen så flöt allt så himla bra att jag känner mig helnöjd med mina små pojkar. Det är ju så här det ska vara! Inget gnäll och inget skrikande för att dom skall lyssna. Alla är lugna och sansade. Jag njuter….

Igår kom Jimi & Johan i säng strax efter kl. 20. Idag när dom vaknade (Johan behövde jag inte ens väcka, han vaknade själv strax efter kl.6) så hade dom sovit gott och var på bra humör. Dom kom i kläderna utan krångel och borstade tanden utan att man behövde tjata på dem.

Jag skickade med Jimi & Johan varsin lapp som skulle till fritids, en angående fritidstiderna under höstlovsveckan och en om huruvida man skulle närvara på föräldrarmötet på fritids. Den lappen skulle ha varit inne i fredags…men bättre sent än aldrig tänkte jag, mötet är nämligen ikväll! Jag ska INTE gå (för en gångs skull så har jag ett bra skäl till att slippa dyka upp: Jari är inte hemma!). Tomi och Tobias hade också lappar som skulle lämnas in, angående utvecklingssamtal. Jag hade lagt alla lappar på köksbordet och lade ner J’n'J´s lappar i deras ryggsäckar. Sedan vet jag inte vad jag gjorde av Tobias lapp… kom på när vi var vid skolan att han också hade en lapp. Jaja, den ligger väl kvar då, tänkte jag. Ringde hem till Tomi nu på morgonen innan han gick hemifrån och sa att han kunde ju ta med sig sin lapp, men han hittade den inte på köksbordet där jag påstod att den skulle ligga. Så var jag har lagt deras lappar skall bli kul att se när jag kommer hem!

Det är ju så typiskt, här tycker jag att det har varit en himla bra morgon, och så är det ändå något som inte går som det var tänkt. Ibland börjar jag fundera över hur min hjärna egentligen fungerar – om den fungerar!

”Nä, inte nu IGEN” var min första tanke! Men det visade sig inte vara SÅ illa som jag befarade. Då Jimi och Johan sov lite för kort tid (se förra inlägget) i natt så var dom ju bra trötta, och är man trött så får man ju lätt huvudvärk. Det var det som skolan ringde om. Både Jimi och Johan var såååå dåliga (enl. dom själva) och ville komma hem. Jag hade ju mer eller mindre precis trillat in på jobbet och var väl inte så där överdrivet pigg på att åka och hämta dem med en gång. Jag försökte med att dom kunde sätta sig i en soffa och vila lite, ta det lite lugnt och se om det inte blev bättre. Men icke, jag pratade med Johan i telefonen, han hotade med att GÅ hem själv om jag inte hämtade dem. Kunde jag inte hämta dom lite tidigare då? försökte jag. Nix! Så det var ju bara att avsluta arbetet och åka och hämta dem….

Jag hämtade dom och pratade lite med en fröken (hon som hade ringt) och hon tipsade mig om att det är helt OK att ta ”sovmorgon” någon gång ibland (om man har möjlighet) om man vet med sig att barnen är trötta. ”-Skall tänkta på det om det blir någon mer gång” sa jag.

När vi kom hem till huset så upptäckte jag att jag inte hade någon dörrnyckel! Tomi var ju sist hemifrån på morgonen så han låste ju. Min dörrnyckel satt i nyckelknippan tillsammans med bilnyckeln till min bil och jag hade ju Gubens bil denna veckan (han tog min lilla bil till älgjakten)! Så där stod vi utan möjligheter att komma in. Ja, det var väl bara att åka tillbaka till skolan och låna Tobias nyckel (tur att man har andra barn med egen nyckel!). Sagt och gjort, jag stövlade in lite förläget och bad Tobias om dörrnyckeln medan hela klassen inklusive läraren stod och tittade/lyssnade på. Snacka om att det var knäpptyst i klassrummet medan Tobias försökte få loss sin nyckel som satt fast i ryggsäcken.

Väl hemma igen så pratade jag med dom om att det här var första och sista gången jag kom och hämtade dom för en sådan här sak. Nästa gång så skall dom vara riktigt sjuka. ”Ja, om vi spyr så kommer du”, replikerade Jimi. Sen sa jag också att hädanefter så går dom och lägger sig i och sover i tid, inte är vakna till efter kl. 10 när det är skola dagen efter. Dom förstod precis!

Medan grabbarna låg i min säng och tittade på ”Bondgården” på DVD så smet jag ut till förrådet och fortsatte min röjning där. Fick gjort en hel massa. Nu ser man lite av golvet! Slängde ut 5-6 st kartonger som jag hade rensat på innehåll. Flera av kartongerna innehöll gamla kläder som man har sparat på. VARFÖR sparar man på så mycket skräp? Ingen kommer ju någonsin att använda grejerna/kläderna igen. Så jag slängde och slängde. Hur skönt som helst!

När klockan närmade sig 8 på kvällen så stoppade jag Jimi och Johan i säng. Strax efter sov dom djupt!

Jo, det är bara att inse, jag begick ett stort misstag igår när jag lovade småpojkarna att få sova i dubbelsängen med mig. Guben min åkte iväg på älgjakt igår och när han inte är hemma så brukar pojkarna få ta hans sida av sängen.

Efter 1 timme så ångrade jag mig, efter 2 timmar så bestämde jag mig för ”aldrig mer”!  Det var ett evinnerligt springande i och ur sängen. ”-Mamma, när kommer du och lägger dig?” ”-Jag måste bara dricka.” ”-Kommer du snart?” ”-Jag måste kissa.”

När jag väl gått och lagt mig så började Jimi & Johan peta på varandra, varpå den ena blev irriterad på den andra. En klagade över att det var för varmt i sovrummet och ville att jag skulle öppna fönstret! En gillade inte kudden. Sedan kom Tobias och sa att han inte ville sova ensam, så det blev ommöblering i sängen så han också fick plats. Då skulle Johan gå ut och lägga sig i soffan. Efter en stund kom han tillbaka och sa att det var för mörkt, så han ville inte sova där ensam. Ny ommöblering i sängen…. Jag hade frågat Tomi var han skulle sova. Han skulle fundera på det men jag rekommendera honom att lägga sig i sin egen säng, vilket han mycket riktigt gjorde när det var dags att gå och lägga sig. (Smart kille!) Efter en stund så sov tack och lov alla! Men jag vaknade efter en stund (kl. 23:39) av att Jimi låg och snarkade mig i örat. Så jag tände lampan och började flytta killarna lite längre ifrån mig (Johan låg strax intill Jimi). Sedan sov jag som en stock resten av natten. Tydligen hade inte Tobias gjort det, för han låg uppe i sin säng imorse!

Ikväll kommer alla pojkarna att hamna i sina egna sängar, det är en sak som är säker! Morgonen var ju inte mycket roligare än gårdagskvällen: 2 dyngetrötta grabbar! Johan har börjat med någon ett slags trotsande. Säger man till honom att typ klä på sig eller borsta tanden så säger han ”NEJ”. Vaddå ”nej”? Självklart skall ha göra det jag säger till honom, men nej då, ”aldrig i livet” skriker han. Det slutar ju givetvis med att han gör det jag bett honom göra, men det är ju så onödigt att man skall hinna bli arg och han blir sur för att man är arg och jag blir ännu argare för att han surar…. ja, en himla karusell med andra ord! När jag väl lämnade dom på skolan idag så sa både Johan och jag förlåt till varandra och vi skulle försöka få en bättre start på dagen imorgon kom vi överens om. Jag fick t.o.m. ett leende när vi vinkade hejdå genom fönstret! Skönt, tänkte jag, då skall han väl inte vara sur och butter hela dagen så det går ut över dom andra på skolan (han kan nämligen ”sura” mer eller mindre en hel dag när han är på det humöret!)

Förra veckan så fick Tobias en ny cykel. Han vill givetvis visa upp den för sina kompisar, så han har tjatat om att få cykla till skolan ett par dagar nu. Så idag (det skall ju vara fint väder) så tillät jag honom att göra det. Vi har ju bara nedförsbacke till ”stora vägen” så han fick ju med sig en hel hög med förmaningar innan han åkte hemifrån: Kör inte för fort i nedförsbacken, håll dig till kanten, led cykeln över vägen, ta det försiktigt och slarva inte bort nyckeln! Vi får väl se hur det går…. Han har ”slarvat bort” nyckeln minst 4 gånger under de dagar han har haft cykeln, och det är inte ens 1 vecka. Jag har hittat det på alla möjliga konstiga platser där en liten nyckel absolut inte skall ligga, så jag har hängt den i nyckelskåpet.

Igår var jag och tränade Pilates. Vi körde en kvarts uppvärmning och sedan var det 45 minuter med boll. Det var himla kul och jobbigt! Har inte tränat så mycket med boll förut. Man tror ju inte att det skall vara så jobbigt att sega med en boll men ack vad kämpigt för musklerna. Vi körde mycket axel/överarmsövningar, det känns idag och träningsvärken är på gång….

Jag jobbade bara till 12:30 igår. Var på skolan och hämtade mina ”små råttor”. Jimi skulle till tanddoktorn och laga ett litet hål i en kindtand. (Johan ville givetvis följa med.) På morgonen när jag väckte honom så sa han med sorgsna ögon ”-Jag vill inte till tanddoktorn idag”. Lilla gubben har nog gått och oroat sig lite inför att laga en tand. Han har dragit ut en kindtand förut, fått bedövningssprutor och var JÄTTEDUKTIG då, så jag försökte lugna honom och sa att det skulle inte bli som att dra ut en tand utan göra mycket mindre ont. Han var verkligen JÄTTEDUKTIG nu också. Ingen bedövning, 4 små borrningar, fyllning och så var det klart! Inga skrik och inga tårar. Han var så stolt över sig själv och sa att det bara gjorde lite ont vid ett par tillfällen.

Barnen har så himla djupa ”fåror” i sina kindtänder så jag är förvånad över att det inte har blivit fler hål! Tomis och Jimis tänder är svårast att få rena ända ner medan Tobias och Johan är tandgnisslare så dom är inte lika svårt att hålla rent på. Speciellt Tobias tänder är (var) så nedslitna att tanden under nästan tittar igenom. När han har tappat mjölktänder där det har hållit på att komma upp en ny under så har det inte varit mycket till tand kvar. Mjölktänderna är ju mindre hållbara och jag hoppas att han inte skall slita så mycket på sina nya tänder. Får väl prata med tanddoktorn nästa gång han har tid där…. Han kanske skulle behöva en bettskena på nätterna? Har barn sådana, tro?

En bidragande orsak till att Jimi har ”råkat värst ut” med lagning och t.o.m. tandutdragning är att han har smygätit efter tandborstningen på kvällen. Inte alltid (hoppas jag!), men vi har kommit på honom ett par gånger och Johan är snabb med att ”skvallra” när han kommit på honom. Nu när han har fått laga en tand så kanske han blir lite mer noggrann med att inte äta efter tandborstningen…

Det var ju Kanelbullens dag igår (och jag åt inte en enda!) och vi brukar skoja med Tomi om att det är hans högtidsdag på året. Han är nämligen helt bull-tokig! Kan äta hur många som helst, inga problem. Efter tandläkarbesöket så skulle vi ju köpa ett par kanelbullar. Gick först in på konditoriet, inte ett spår efter några kanelbullar ens. Vidare in på ICA Hjällbo – samma sak där: inte en kanelbulle så långt ögat nådde. Det lustiga var att det såg inte ens  ut som om dom hade haft några. Man skulle ju kunna tänka sig att dom redan var slut, men inga skyltar eller tomma lådor eller nå’t som antydde att dom hade haft några. Nåväl, vi skulle förbi en liten affär till i Hjällbo, jag skulle lösa ut ett paket där och dom brukar ha nybakat i affären. Och visst hade dom kanelbullar, men bara 2 stycken. Nu visste jag ju att vi hade frysta bullar hemma i frysen så det var ju ingen panik med att få tag på bullar, tyckte bara det kunde vara roligare med ett par färska. Det slutade med att barnen fick varsin halva av de färska och en hel f.d. fryst. Dom hade ju fått bulle i bamba efter lunchen idag så detta var ju mer än nog.

Läste precis på Ekonominyheterna.se att man blir pigg av att äta mörk choklad. Endast 45 gram om dagen kan göra underverk. I en studie av professor Steve Atkin var det 2 av 5 personer med kronisk trötthetssyndrom som kunde gå tillbaka till jobbet efter ett halvårs sjukskrivning.

Det är polyfenolerna i chokladen som höjer nivån av serotonin i hjärnan och effekten blir förutom att man blir piggare även att blodtrycket sänks.

 Så ät MÖRK CHOKLAD med gott samvete!