Ja, jag brukar ju säga ”Äntligen måndag” annars, men idag är det äntligen fredag!

Igår var det en hektisk dag på jobbet, vi saknade 2 innesäljare och telefonen gick glödhet hela dagen! När klockan äntligen hade slagit halv 5 så gick luften ur en totalt. Det är turligt nog lite lugnare idag. (Jag hinner ju t.o.m. skriva några rader!)

Snart skall jag gå ut och se om jag hittar någon box som tar emot tv-kanalerna så jag kan somna till nyheterna kl. 22…

”Turligt” nog så har jag glömt min mobil hemma idag. Det innebär att barnen inte kan ringa och terra mig med en massa underliga frågor och så som dom brukar. Nu får dom ringa pappa istället…

VARFÖR tjatar man så mycket om samma saker om och om igen? Mina stackars barn kommer bara att komma ihåg mig som en tjatande morsa, är jag rädd för.

Som t.ex. nu imorse (eller så gott som varje morgon för den delen!) så fick jag tjata om att brödpåsen skall förslutas efter att man har tagit sin brödbit, annars torkar brödet och det är inte så roligt att äta smörgåsar som mest påminner om skorpor. Visst, det förstod alla tre, ändå fick jag säga till tre gånger i morse.

Likaså så skall mjölken och smöret in i kylskåpet när man är klar med dem. Annars blir mjölken sur och smöret blir bara geggigt. ”Inga problem, mamma”. Visst…

När alla (äntligen) har fått kläderna på sig (efter några påminnelser) och borstat tänderna (efter övertalning) så VET alla tre pojkarna att det är dags att ta på sig skor och jacka, ta sin ryggsäck och gå ut till bilen (självklart så har jag också sagt att ”Nu tar vi på oss och går”). Men inte händer det mycket förrän man efter femtesjunde gången säger ”TA PÅ DIG SKOR, TA PÅ DIG JACKA, TA DIN VÄSKA, GÅ UT OCH SÄTT DIG” långsamt och tydligt. Oftast så får man även hjälpa dom på med både skor och jacka och när man själv sist skall lämna hallen så ser man att ryggsäckarna står kvar….

Ändå får jag ju se det postivit att nu har jag bara tre barn att tjata på om mornarna, förra året var det alla fyra. Den fjärde behöver jag bara tjata på ett par gånger (medan dom andra håller på i hallen) om att han skall gå upp ur sängen ”för nu går vi”. Han har ju lärt sig att han lugnt kan ligga kvar fem minuter till, för det är vad det minst tar innan vi är ute ur huset. Men för säkerhets skull så påminner jag honom om att ”försluta brödpåsen, ställa in mjölken och smöret, se till att frys/kylskåpsdörrarna är ordentligt stängda och komma ihåg att ta med sig mobil/busskort och gympapåsen de dagar den skall med”. Har funkat bra tills i måndags, då kom gympapåsen med ända fram till ytterdörren – men där blev den sedan kvar hela dagen. Han ringde vid 9-tiden från skolan och sa ”Jag glömde gympapåsen”. ”Jaha, då får du förklara det för din gympalärare, helt enkelt”, inte mycket mer att göra.

Jag undrar verkligen hur det skulle se ut om jag INTE påminde dom om både det ena och det andra? För det första hade vi nog inte kommit iväg till skolan innan frukostserveringen, dom skulle definitivt inte ha borstat tanden, med lite tur så skulle dom nog ha jacka på sig iaf…

Min lille Jimi sa igår kväll, helt sådär apropå ingenting:

”-Du är så söt, mamma”

”-Tack, det var snällt sagt”

”-Fast du har glasögon så är du söt!”

?!?!

Dom är bra rara när dom är på det humöret!

Jag blir så upprörd av att höra hur illa våra politiker beter sig!

Ärligt talat så har jag aldrig gillat Göran Persson, och nu får ju jag (och andra med mig) vatten på min kvarn! Han är INTE bättre än någon annan! Han skulle ju framstå som en vänlig själ som gjorde allt för de stackars lågavlönade människorna här i Sverige. Allt han EGENTLIGEN har tänkt på under alla år är sig själv, tror jag. Hur kan man bara med att ta emot 121.000:- varje månad när man inte har gjort sig förtjänt av dem? Har han lite vett i sin stora kropp så skulle han skämmas (vilket jag betvivlar att han gör).

Hela hans image raserade när han gjorde fula påhopp på f.d. kollegor i ”sin film” som visades på TV när han avgick som partiledare. Redan där visade han vad han var för en i VERKLIGHETEN. Så jag är inte förvånad att det dyker upp sådana här ”avslöjanden”.

Och jag förstår inte de som vill betala ”konsultarvode” för att få honom  att delta i olika arrangemang. Be att få betala en räkning från någon av hantverkarna som håller på med hans hus istället, så slipper pengarna ta en omväg. Och tänk om vi kunde få slippa se och höra Göran Persson i offentliga sammanhang i fortsättningen? Vad skönt det hade varit!

Usch, nu har jag fått skriva av mig lite! Känns lite bättre…

Tog en gammal bild som jag hade i datorn – bara för att testa om jag kunde lägga in en bild.

Får gå hem och ta lite fräscha bilder nu. Dom växer ju som ogräs, dom där barnen!

Många tror att Jimi och Johan är enäggstvillingar, men det tror inte jag att dom är. Nog för att dom har exakt (eller så gott som) likadana näsor, ögon och munnar. Men dom har alltid haft olika huvudformer. Då borde dom ju inte vara enäggs, eller? Tänderna är väl också ganska lika, men Johan har slitit ner sina (tandgnisslare som Tobias!) så det är lite svårt att säga om dom egentligen är exakt lika i munnen också. Och när dom föddes så trodde barnmorskorna att det INTE var enäggs – så vi kör på det oavsett vad andra tror!

Knappast! Det har varit en högst ordinär helg, så ordinär att jag inte ens kan komma på att skriva något om den. I stora drag såg den  ut så här:

Fredagen var lugn. Lördagen bestod av städning, röjde uppe på övervåningen i barnens röra (nu ser man golvet där också!), tvättning, fixade en stor kallops-middag och körde pojkarna till/från karate-träningen. Sedan spelade jag kort med grann-kärringarna. Gick 60 kronor plus, så det gick ju bra! (Vi börjar med 100:- i insats.)

Gubben och grann-gubbarna snickrade på vår utbyggnad av altanen under hela dagen. Därför bjöd vi dem på mat, därav den stora grytan med kallops. Som vanligt hade jag lite för lite salt i maten, men det är ju lätt att salta när maten väl ligger på tallriken. Det är värre om man får för mycket salt i grytan…. Det smakade gott och grannarna blev nöjda. Jag åt tillsammans med grann-kärringarna också, så dom behövde inte tänka på att fixa mat heller.

Gubbarna har en liten ”pakt”. När någon behöver hjälp med något så hjälper dom andra till och den som är ”värd” för projektet står för mat och öl. Himla fyndigt påhitt, tycker jag. Vår altan hade nog inte blivit färdig än på ett bra tag om vi inte hade fått hjälp under helgen. Nu är det bara trallen som skall på, men det är ju inte så krävande som själva stom-bygget.

Söndagen bestod av lite mer tvättande och så röjde jag i sovrummet. Slängde en massa underkläder som jag ändå inte använder, så nu blev det bättre med plats. Lade undan lite av sommarkläderna också.

Som sagt, en högst ordinär helg!

Jimi & Johans fröken ringde igår eftermiddag…. Johan hade bråkat med en kille på förskolan. Dom var tydligen lika retsamma båda två, men Johan såg rött till slut och drog till killen i hans huva. Det resulterade i att killen tyckte att han inte fick luft. Nu fick han luft (som tur var) men eftersom han hade sagt på det viset så blev det genast ”en allvarlig händelse”. Det pratades om att koppla in ”elevhälsoteam” och annat folk. Johan blev förstås väldigt ledsen och ångerfull.

När fröken hade pratat färdigt om Johan så trodde jag att samtalet var slut där. Men icke, hon fortsatte ”Och Jimi…” ”Vad har HAN hittat på NU då?” var min första tanke. Det visade sig att han hade gått fram till en kille på lektionen, tagit hans blyertspenna och brutit av den! ”Puh, inget värre!” Det var ju givetvis dumt gjort, Jimi får helt enkelt ge honom en ny penna.

Så det var två lugna killar vi hade hemma igår kväll. Kanske att dom ÄNTLIGEN har förstått att man kan inte bete sig hur som helst bland folk. Vi får hoppas att det kommer iaf ett par lugna veckor en tid framöver här. För allt detta börjar ta på mina krafter. Imorse var jag sååå trött! Snuvig i näsan, tung i huvudet och hade stora toalettringar under ögonen.

Jag var trött redan när jag kom hem från jobbet igår, nästan så jag avbokade mitt träningspass. Men jag tänkte att om jag tränar lite (Pilates) så kanske jag blir piggare. När jag kom hem en kvart över 8 på kvällen så kändes det faktiskt lite bättre. Men inte i morse! Skönt att det är fredag idag så man inte behöver gå upp vid 5 imorgon….

Smet iväg ett par timmar från jobbet idag för det var dags att besöka tanddoktorn (eller tandläkaren, som dom flesta säger) med Jimi och Johan. Jag hade förberett dom på att ”när ni har första rasten så kommer jag och hämtar er” bara för att dom inte skulle springa runt överallt så det skulle gå flera minuter till att bara samla ihop dom med risk att man kommer försent till den avtalade tiden.

När jag kommer till skolan så syntes knappt ett enda barn till! Dom håller tydligen inte så hårt på tiderna… Turligt nog så kom Johan ut i kapprummet när jag stod där och funderade som värst på vad jag skulle göra. Han kutade iväg och hämtade sin bror och så kom vi iväg i tid i alla fall!

Tandläkarbesöket var avklarat på 1/2 timme och då körde jag tillbaka killarna till skolan för att sedan smita in i en ”prylaffär” vid Hjällbo för att införskaffa en liten present till en kollega som fyller år idag. Hon är lite ko-tokig så jag tänkte att dom har kanske något litet ko-aktigt. Men det bidde ingen ko – det bidde en ”rondellhund”. Själv hade jag inte en tanke på rondellhundar, utan den var bara så söt och hon är inte så förtjust i de hundarna som brukar vara på kontoret annars, men nu kunde hon få en som hon gillade, tänkte jag… Det var en annan kollega som genast undrade vilken rondell den hunden kom från?

Gubben min jobbade över idag så jag fick rusa från jobbet vid 16-tiden och när klockan närmade sig hämtningstid (16:30) och jag insåg att jag aldrig skulle hinna, så blev det ett telefonsamtal till fritids för att meddela att jag var lite sen men på väg. Detta tycker jag är en självklarhet, att man meddelar att man inte kommer på utsatt tid. Men tydligen så är jag ganska ensam om att tycka det, om man lyssnar på dagis/fritids-personalen.

Väl hemma vid 5-bläcket så gjorde jag varma smörgåsar till 3/4 av barnen (blev 1 över till mig!) och till den 4:e så hann jag fixa iordning pannkakssmet, så han kunde prova att grädda själv. Jag var hos grannen och kollade hur det var med henne. Hon tog bort gipset från sin fot igår, så nu skulle hon träna på att använda foten. Och det hade hon verkligen gjort! Hon och hennes gubbe hade kutat runt i olika kakelaffärer och en sväng förbi Coop för att införskaffa presenter (frågade aldrig till vem). Detta hade resulterat i att hon hade nog överansträngt sin fot/sitt ben, för nu hade hon fruktansvärt ont i hela benet! Och foten var inte vacker: svullen och blå-lila.

Strax inna kl.18 så dök den andra ”naapori akka” upp. Vi skulle iväg på Tupperware-party i Olofstorp. Det var ca. 15 pers där och vi fick bunkar i olika storlekar, fynda frysburkar och blev bjudna på görgoa frallor! Verkligen en lyckad tillställning. Jag köpte förutom 3 x frysburkar för 99:- (fyndet!) lite reservdelar. Det är himla käckt att man kan göra det! För hur ofta försvinner inte locken till burkarna? Nu får jag ta och städa ur mitt ”plast-skåp”, det börjar bli FÖR stökigt i det. Man blir bara irriterad över att man inte hittar NÅGONTING! (Gäller för övrigt HELA huset, men man får ju börja någonstans…)

Väl hemma igen vid 20-tiden så var det bara att ställa sig och göra pannkakor. Äldste sonen skall ha idrottsdag och vara på Angereds Idrottsplats hela dagen (i regnet). Han hade inte lyckats så bra med att göra sina egna pannkakor….det mesta hade blivit bränt.

…för ännu en dag med oacceptabelt uppförande på skolan. *suck*

Gubben min ringde precis, han hade pratat med gympaläraren om Jimis uppförande under gympalektionen idag. Han hade stört lektionen genom att ”reta” sin bror. Tagit hans gympabrallor och slängt i toastolen! Sedan surade Jimi resten av lektionen, så det var ingen roligt kan jag förstå.

Alltså jag fattar inte VARFÖR dom håller på och bråkar med varandra mest varje dag! Är det verkligen nödvändigt att dom skall behöva gå på olika skolor? Jag VILL inte det. Nu hade gympaläraren föreslagit att Jimi skulle ha gympa med en annan skola. Och hur har dom tänkt att lösa det praktiska med transporten då? Visst, det går buss, men jag tvivlar på att han tar sig dit själv, speciellt om han inte själv vill. Jaja, vi får väl se hur det blir med det.

Jag pratade med en mamma till en klasskompis till Tobias igår. Hon hade nämligen ringt rektorn häromdagen för att diskutera en viss lärares uppförande gentemot eleverna. Jag undrade givetvis hur det hade gått.

Det visade sig att rektorn var sjukskriven, så hon skulle väl inte göra så mycket åt saken just för tillfället. Den här läraren som det handlar om hade svurit och skrikit åt en del elever på en lektion, typ ”Är det så dj-a svårt att hålla käften” och någon f-n och så. Orsaken var att några av eleverna hade svårt att hålla tyst på lektionen och till slut så brast det för läraren. Nu undrar man ju om det verkligen är lämpligt att vara lärare om man har så kort stubin? Här lär dom barnen att INTE svära och INTE skrika och gorma, utan tala lugnt och sansat om problem. Och så gör en LÄRARE på detta viset! Nu är han ny på skolan, så man vet ju inte vad han har för historia. Han är ändå relativt ung (30-35 år) så man tycker ju att hans nerver borde ju inte vara slut ännu… Då har han ju verkligen valt fel yrke!

Hur som helst, den här mamman som jag pratade med, hon hade blivit uppringd av läraren (han som svor). Han hade på något sätt hört att mamman hade ringt runt till några andra föräldrar. Hon kände att hon var tvungen att få sin egen sons berättelse konfirmerad, inte bara svälja allt med hull och hår, innan hon vidtog några åtgärder. För det lät ju helt otroligt osannolikt när man hörde detta första gången. Man trodde ju inte det var sant. Men jag frågade min son och han sa samma sak om vad som hade hänt.

Men nu hade alltså läraren fått höra detta och frågade hur hon (mamman) kunde ringa runt och ”sprida rykten”. Mamman förklarade att hon spred inte alls rykten utan ville bara höra från andra om den här incidenten verkligen var sann. Hon tyckte även att läraren borde prata med barnen och be om ursäkt. Det skulle han verkligen INTE göra! (Snacka om tjurskallig lärare.) Han tyckte minsann inte att han hade gjort något fel. Först ville han inte ens gå med på att han HADE svurit, utan det kom fram lite senare att han ”kanske” hade sagt ”dj-a”, men inget mer.

Man undrar ju verkligen hur en LÄRARE kan reagera på det här sättet? Jag beter mig inte på det här sättet ens mot andra vuxna, svär och skriker bara för att man inte får sin vilja igenom. Hur kan en lärare göra så mot BARN? Och sen inte vilja prata med barnen om saken. Helt oförståeligt. Hur tror han att barnen skall kunna ha repekt för honom?  Nä, för hans egen skull så hoppas jag att han tar ett snack med eleverna och ber om ursäkt för sitt ”klavertramp”.